Moohaha, bebbe Vendela sussar sött så jag plitar ner en kort förlossningsberättelse om hur hon kom till världen.
Onsdag 2009-09-16
Klockan 04:00 vaknade jag av en rejäl sammandragning men kunde somna om. Sen vaknade jag igen runt 05:45 av att vattnet gick. Jag ringde förlossningen och fick en tid på bedömningsmottagningen efter lunch. Väl på plats satte barnmorskan CTG och ultraljud. De såg att Minis hjärtljud dippade men bedömningen var att allt var ok så vi fick åka hem igen. Väl hemma tilltog värkarna var 20 minut för att sedan avstanna helt och komma igång på kvällskvisten.
Torsdag 2009-09-17
Natten igenom hade jag värkar - från en gång i timmen och som mest var 20 minut. Det blev med andra ord inte mycket sömn. Klockan 13.00 hade vi ett återbesök bokat på bedömningsavdelningen. Barnmorskan körde CTG och återigen dippade hjärtljuden. Pga av detta fick vi stanna kvar över natten för observation. Värkarna tilltog och större delen av natten spenderade jag i en gungstol, very comfy ;)
Fredag 2009-09-18
Hela förmiddagen och eftermiddagen hade jag värkar - alltifrån ett intervall på en timme till sju minuter. Efter ett CTG runt klockan 16:00 fick vi snabbt packa ihop våra saker för att skickas ner till förlossningsenheten då sju minutersintervallet på värkarna höll i sig.
Runt 21:00 kom barnmorskan och jag överrens om att sätta igång förlossningen eftersom värkarna ännu en gång avtagit. Jag fick hormondropp och narkosläkaren satte en epiduralbedövning (paradiset!).
När droppet kommit igång hände allt väldigt snabbt. Runt klockan 22:00 fylldes förlossningsrummet av folk - jag hade reagerat så starkt på droppet att Minis hjärta stannade. Förlossningsläkaren tryckte tillbaka Mini och droppet stängdes av för att sedan sättas på i mindre dos några timmar senare så vi båda hann hämta lite ny kraft.
Lördag 2009-09-19
Krystvärkarna kom igång rejält efter midnatt. Redan då var jag så trött eftersom jag sovit väldigt lite flera dagar i följd.
När Mini kommit ner tillräckligt långt tillkallade barnmorskan förlossningsläkaren. Hon hade upptäckt att Mini låg i s.k. vidöppen hjässbjudning och för att förlossningen inte skulle dra ut ännu mer på tiden plockades sugklockan fram. Sugklocka nummer ett var i plast och gick av (!). Sen tog läkaren fram den klassiska varianten i stål och hjälpte till att dra ut Mini.
02:41 landade lilla Vendela med navelsträngen runt halsen, därav dippen på hjärtljuden.
Vilken entré liksom - en riktigt liten dramaqueen (pappa upp i dagen som sagt ;D).
33 spanare tycker till:
Fy, vad lång tid det tog för er - tur att det kom ut en människa, det gör det liksom värt det :)
Herre gud vad lång tid det tog - vilken hjälte du har varit! :)
WOW! Jag vet inte vad jag ska säga. Har själv inga barn än men är rätt rädd för just att en massa "såna där saker" ska ske.
Vad duktig du är!! Du är verkligen min blogghjältinna!
Tycker du ska besöka Paris Vintage webshop direkt och köpa dig något fint.
Men lilla Mini, det var väl onödigt lång tid för att titta ut. Tur att din mamma inte ger upp i första taget. Skönt att få vara hemma med henne kan jag tänka mig. Stoora grattiskramar till en vacker Mini
all styrka till dig och det ni gick igenom där. hon är en riktig kämpe, din lilla Vendela!
Wow, vilken resa! Tur att allt gick bra, bra kämpat! Stor kram till er!
Vilken story! Det är alltid lika spännande. Ni har varit så duktiga alla. ha de så bra från åsa
OJ! Vilket drama!!! Skönt att ha det bakom er nu!
Grattis, men herregud hur kan läkarna på förlossningen låta det ta så lång tid? Hoppas att det inte blev en traumatisk upplevelse för dig och att du känner dig stärkt av det underbara knytet. Jag har några vänninor som har blivit knäckta av deras långa och dramatiska förlossningar och de har blivit väldigt rädda när det blivit dax för tvåan...alla lyckönskningar och ta till vara på tiden (jag vet.. alla säger det)men helt plötsligt hade vi ett års kalas för en månad sen och DET är svårt att fatta! Kram
åh jösses... väl kämpat!
Det måste ha varit väldigt jobbigt att inte få sova bra på så många dygn och sedan värkar och förlossning på det.
Olivia fick också dras ut med tång. Jag vet fortfarande inte hur tången ser ut och tänker inte ta reda på det heller.
Respekt! Det som gör att jag (som ännu inte har några barn) inte blir helt avskräckt av upplevelser som din, är att du liksom lever..
himmel! vilket kämpajobb. slutet gott allting gott :)
Det är verkligen tur att allt det där jobbiga resulterar i ett sånt underbart litet knyte. Jag misstänker att man kan klara allt och lite till då. Starkt jobbat! :)
herregud, vilken förlossning! det känns ändå tryggt att så mkt kan hända, och ändå fixar läkarna o kroppen det så bra. starkt jobbat! :)
Wow starka kvinna! Vilken tur att allt gick bra,jag kan tycka att det är lite märkligt att dom väntar sååå länge med att sätta igång allt.Du hade ju gått bra mkt över tiden. Skönt att höra att ni mår så bra och hoppas att Mini slutar med dumheterna att skrika på nätterna:)
Ooops förlåt Vendela såklart.
KRam
Sofia
Phu, vilken historia. Vilken tur att allt slutade bra : )
Lilla gumman! Det behövs en riktig Modesty för att klara den där pärsen. Du är en riktig super-woman. Längtar efter er! Går och dras med en höstförkylning så jag ska vänta lite med att hälsa på så att ni inte får det också - på allt annat :) Tänker på er!! Kramar
Vilken dramatik. Och vad OTROLIGT SKÖNT att allt gick bra!!!
Något i hästväg ! Att du inte dog på kuppen.
Inser att jag är lyckligt lottad. Barn 1 igångsättning( 6 timmars förlossning). Barn 2 ( 4 timmar från första värken).
ta väl hand om dig. Nästa gång kommer det INTE att gå till så.
Oh shit, vilken berättelse. Inte precis det jag skulle läsa såhär 23 dagar innan förlossningen ;). Skönt att höra att ni mår bra i alla fall.
Å herregud for en historie! Så bra at alt gikk bra med både deg og Mini, eller nå kan man vel si Vendela. Kram!
Duktigt kämpat! Man blir rätt ödmjuk inför livets gåva när man hör och läser om alla fantastiska och dramatiska förlossningar. Det är så otroligt mycket som kan gå snett liksom... men i de allra flesta fallen går det så bra. Fantastiskt vad kvinnokroppen kan åstadkomma!!! Njut av din "bebisbubbla" du stolta moder ;)!!!
Jösses...!! Så skönt att allt gått bra och att ni mår bra. Ska ärligt erkänna att det är storys som denna som seriös får mig att tänka "nja kids är inget för mig". Jag blir s.k.r.ä.c.k.s.l.a.g.e.n. ;)
Vilken dramatik. Skönt att allt slutade bra!!
Uj uj, vilket drama! Ska själv ha t våren och hoppas det går smärtfritt(!) och utan dramer. Härligt att det gick bra för er trots allt!=)
JIsses, vilken story!!
Det var ingen lätt förlossning.
Men den lilla gumman verkar vara en riktig fighter. :-D
Ha det så gott!!
Hjälp alltså. Jag fattar inte att läkarna vågar vänta sådär...en sån utsatt situation. Tycker ni har varit superduktiga som klarat av det!
Så skönt att allt gick bra
Kram på er
Oj vilken dramatik! Ja det är ju bara att konstatera: Ingen förlossning är den andra lik. Man kan aldrig tala om hur någon annans förlossning kommer att bli, inte sin egen heller :) Oerhört skönt att allt ändå slutade väl och att ni alla mår bra nu. Stor Kram
oj oj oj! vilken historia att berätta för mini sen. :) bra jobbat! kram kram
Puh! Vilket JOBB du/ni gjort! Det blev ju ett riktigt drama och jag instämmer med tidigare kommentatorer här, att jag inte kan förstå hur läkarna kan låta det ta så lång tid? Fyller det något syfte?
Hoppas Vendela snart slipper koliken! Stackarn. Och stackars er... Hur som helst är jag glad att allt slutade så bra ändå.
Vilket marathonlopp...liksom. En eloge till dig och Mr T som härdade ut. Och till Vendela som bestämde sig för att komma fram till slut. Fast med en sugklocka i hjässan kanske man inte har ngt val:-)
Skicka en kommentar